Julfirande på soptippen och Jonas hemma igen!

Idag har varit en toppendag! Men jag är helt slut, kommer nog att lägga mig nu vid 21.00. Jonas ligger inne i lekrummet och får massage, han hade ont i sin rygg efter sin resa.

Idag var det dags för mig att dela ut alla de fina julklappar som många hemma i Sverige varit med och samlat in till. Det var SÅ kul att äntligen få ge bort dem! Salamat po!

Istället för att träffas i klassrummet uppe på tippen, som jag tycker är ett litet "hell on earth" eftersom man liksom inte kan bortse från att det är just på en gammal soptipp och det luktar skunk (kanske inte hjälper att det alltid är väldigt varmt), så träffades vi i alla fall hemma hos Miriam som bor en liten bit bort och har en stor trädgård. Hon är fru till pastorn i området och väldigt engagerad i människorna omkring, tror hon har flera fosterbarn hos sig samt tagit sig an en stackars kvinna som fått flytta in med sina 5 barn.... Tur att dessa människor finns.

Hur som helst så när vi kom dit vid 10 var alla redan där, 130 inbjudna barn med lite syskon och i vissa fall även sin mamma. Sen var det kanske 20 från ALIG som hjälpte till. Många hade med sina barn som även de hjälpte till. Svante var med men kan inte påstå att han var så hjälpsam, han var mest charmig. Det hela började med att olika grupper barn hade dansuppvisningar till olika populära danslåtar. Sen lekar, vi hade hyrt in ett hoppslott, trampolin och ansiktsmålning. Precis i vanlig barnkalas-ordning. Alla fick äta en rejäl god lunch, sen kom tomten, det var väldigt kul att se. Av honom fick de en present och lite godis, donerat via ALIG och sen fick de själva julklappen, en hink fylld med mat. I princip ett litet julbord "Philippino style". Sen var det lite mer lek, glass och sen var vi helt slut. Som tur var kunde Svante åka hem redan vid 11, jag kom inte hem förrän vid 14. Då hade Jonas kommit hem från Los Angeles, så kul att ses igen och skönt att han är hemma.

Resten av dagen har vi bara varit hemma och lekt med barnen.

Jag var uppfylld över att vara med på julfesten och glad att jag engagerat mig lite i detta men det är svårt att acceptera hur oändligt olika förutsättningarna är och hur lite vi gör, eller tror att vi kan göra. Jag kan inte sluta förundras över alla dessa ofta övergivna kvinnor, med tre barn runt benen, en på armen och en i magen... Hur orkar de och varför? Jag förstår det inte.

Det var i alla fall kul att få vara med och göra deras dag och även kanske sedan deras julafton till en bättre dag!

Nu ska jag kasta mig på sängen med min bok innan jag slocknar... spännande lördagkväll.

En av mina favoriter som jag fått lite kontakt med, tyvärr är Jolies Engelska inte så bra och min Tagalog är tyvärr ännu sämre så det är inte helt lätt MEN känner så för denna flicka. Hon är så gullig!