Stockholm & Marrakech - solo

Nu är det 6 dagar sedan jag kom hem från min 10 dagars-resa till Stockholm och Marrakech, eftersom det hänt så mycket sedan jag kom hem till Manila känns det redan som flera veckor sedan men ikväll har jag tagit fram den svenska mobilen där jag har de bilder jag tog som jag tänkte ladda upp här.

Sammanfattningsvis kan jag berätta att min resa var HELT underbar på alla sätt och vis! Det var så lyxig att få frossa i massor med egen tid, att helt få bestämma exakt vad jag ville göra utan att ta hänsyn till någon, inga måsten, ingen som skulle matas, bytas på, nattas, uppfostras mm utan istället fick jag bara fokusera på; vem av mina kära underbara vänner ska jag träffa, var i sthlm ska jag äta lunch, strosa, fika, promenera, shoppa eller bara vara med. Sen blev dagarna i Marrakech verkligen som grädden på moset då jag dels fick umgås med mina älskade föräldrar, frottera med mig släktingar och dessutom vistas på en av de vackraste platserna jag någonsin varit på, John och Lisens Dar JL.

Det var fantastiskt att få träffa; Svante, Frida (hälsa på Klara), Lina, Lollo, Helena, Peder, Caroline, Therese, Mormor, Sofie, Alex (och tjejerna Bjärgård), Jakob & Lena, Susanne, Johan och Hugo! Vissa hann jag även träffa flera gånger. Jag fick verkligen känslan av att ni finns där hemma, ibland när jag känner mig väldigt långt borta och väldigt ensam kan jag plocka fram den här känslan istället.

I Marrakech fick jag tillfälle att umgås med huvudpersonen Sippen, hennes Calle, Sussi med familj och Peder med sin och sen så klart det bästa kanske, mina underbara föräldrar som jag längtat så efter! Vi spelade tennis, slappade vid poolen, åt timmar av frukost, lunch eller middag och hann med ett perfekt besök på marknaden där jag hittade 8 fina små skålar som ska få flytta till Los Angeles.

Snacka om att tanka upp till max och ladda alla olika sorters batterier och depåer. När det väl var dags att åka hem insåg jag hur mycket jag längtade efter min lilla familj. Att få krama om mina små killar, och den stora, var det bästa. Svante förstod inte varför jag grät men var glad ändå.

Detta är något jag hoppas kunna göra varje år, Jonas och jag har pratat om det, om det är möjligt ska vi göra varsin resa på egen hand. Det kändes väldigt bra att vara iväg helt själv.

Sen jag kommit hem har vi hunnit resa ut allt som inte ska med till USA, organisera vår packning och flytt för de närmaste 8 veckorna, träffa våra bästa vänner här i Filippinerna. Nu är det verkligen full fart, många känslor och härliga tider!