Vardagslunk, nya tänder och hemlängtan

Efter att ha tyckt att Augusti och September varit underbara månader fyllda med en massa trevligheter och utan egentlig längtan hem har jag drabbats av hemlängtan, den är helt klart hanterbar och inte alls som det var i våras men jag känner en stark längtan till er där hemma och till ett vackert färgsprakande höstlandskap. Jag får se så många fina bilder på FB och Instagram, så avundsjuk. Sen när jag dessutom fick veta att Frida tog en frukost på väg till jobbet på Tösse (som blev Nybrogatan 38) blev jag ännu mer avundsjuk... Vilken lyx! 

Jonas är i LA sedan i söndags, jag och killarna klarar oss galant (livet med inneboende barnflickor är för det mesta en härlig dans på rosor), varje gång Jonas är i LA blir jag så glad för han är så positiv och verkar älska det. Jag glömmer lätt bort våra framtidsplaner och försöker också fokusera på livet vi lever här nu istället för att tänka på vad som ska hända sen. 

Innan han åkte hade vi en hel del kul tillsammans, både med barnen och utan. Vi var ute en kväll och sjöng lite karaoke med ett gäng svenskar och sen var vi också på ett kul barnkalas här i Alabang hos Maria och Jens, deras Lovisa fyllde 7. Jag hoppas att vi kommer att ha kalas för Gustav för kalasen här är väldigt kul. 

På söndag åker jag med pojkarna samt Lori till Cebu där vi ska möta upp Sussi med sina pojkar, sen kommer Will på tisdagen och Jonas på onsdagen (då åker Lori hem). Det ska bli så roligt! Vi ska bo på ett Shangri-La som lär vara fantastiskt, speciellt för barnfamiljer. Och sen när vi kommer hem är det bara några dagar till Jakob med familj kommer, det pratar vi mycket om med Svante och han längtar liksom vi efter dem. 

Nu är klockan 21.38 och jag måste sova.... Jag har gått och lagt mig vid 21 varje kväll då Gustav vaknar HELA TIDEN och jag håller på att bli tokig. Jag hoppas att det har att göra med att hans tänder är på g och att han är förkyld. För så här går det inte att ha det. Idag sov jag tom middag på eftermiddagen för att inte bli knäpp. 

God natt!

Mamma skickade den här bilden för några veckor sedan, hit längtar jag nästan alltid men just nu längtar jag ännu mer till Stockholm. Går knappt att föreställa sig att jag inte ska hem på kanske 1 år... Planera om? Förutom de dyra flygbiljetterna är det egentligen barnens jet lag som tar emot allra mest, det tog över 1 vecka för Svante när vi kom tillbaka till Manila sist att ställa om sig och det var minst sagt påfrestande.