Sista två nätterna i Filippinerna fick vi bo hos familjen Darin Lindfors, det var det bästa avslutet och vi hade så fantastiskt kul tillsammans allihop. Kollektiv är verkligen något som passar mig! Efter att ha tömt huset på Samat Street onsdag förmiddag kunde vi pusta ut på Langka Street och blev ompysslade av Heléne. Så skönt och kul att få massor med tid att umgås! En sista middag hemma hos Familjen Burns på onsdagen och sen hängde vi på Palms med Johanna och Tibbe på torsdagen som var labour day, samt Heléne och gänget och hade supertrevligt. Sista kvällen åt vi middag hemma hos Heléne och Peder och Johanna och Tibor.
Sen på fredagen åkte jag till soptippen tillsammans med Svante och Heléne och sa hejdå till några av de barn jag lärt känna lite mer, Nick Nick, Julie och Mika. Jag köpte med Jolliebee (Filippinsk snabbmat som de älskar) till 10 personer och åt tillsammans, alla grät när vi pratade om att jag skulle åka, det kändes riktigt hemskt faktiskt. Det kändes som att jag övergav dem. Julie kommer jag att fortsätta sponsra men de andra två har jag inget arrangerat för… Sen hem och packa ihop det allra sista, massor med lek med Mille, Oliver och Malte innan vi gråtandes (jag och Heléne samt alla maidsen stod för tårarna) satte oss i bilen och åkte till flygplatsen. Vår flight gick 22.00, då var vi rätt möra. Det var inga problem för Farah att lämna landet tack vare att vi hade förberett massor och även skaffat en sk handler som gick med oss på flygplatsen.
Resan gick väldigt bra, barnen sov länge och var sedan allmänt nöjda och glada. När vi väl var framme i USA gick det bra förutom att Svante fick ett ganska jobbigt utbrott vilket å andra sidan ledde till att vi fick gå före hela immigrations kön… Vi tog bussen för att hämta ut vår hyrbil, luften kändes helt ljuvlig, fräsch och ljummen/sval sen satte vi oss hela gänget i vår gigantiska hyrbil och körde in mot Century City där vi ska bo till den 2 juni. Vi stannade och handlade mat mm innan vi parkerade och gick upp i vår lilla lägenhet, allt känns hur bra som helst. Natten gick ok, men vi somnade sent och vaknade inte förrän vid 11. Idag har vi åkt till en lekplats, ätit lunch på Century City Mall och tittat på ett hus i Brentwood.
Det kändes verkligen vemodigt att lämna Manila, säga hejdå till Lori och Heléne och hela grejen, att lämna för att flytta vidare när vi äntligen hittat vårt liv i Alabang som vi trivdes så bra med. Los Angeles känns nytt och anonymt men samtidigt bubblande av annat. Luften är jämfört med Manila helt underbar, det luktar tom gott. Allt är så rent och nytt, gatorna är nästan ödsliga jämfört med i Manila. Jag försöker förbereda mig på att det kommer att ta tid innan vi verkligen trivs, hittat vänner, rutiner och kommit in i livet och vardagen här men jag måste säga att vår första dag har känts väldigt bra!
 |
| Julie, ser fram emot den dag hon kan skriva till mig på FB, hon har lovat att hon ska göra sitt bästa för att lära sig läsa och skriva. Hon har aldrig gått i skolan trots att hon är 11 år. Nu får hon bo hos Miriam och gå i skolan istället för att tjäna pengar på tippen åt sina föräldrar genom att leta sopor som man kan sälja. |
 |
| Ett fint men sorgligt farväl |
 |
| Sista bilden utanför Helénes hus när vi kramade om Lori, hoppas jag får träffa henne igen |
 |
| Bra upplägg, Svante sovandes på två säten och Gustav på golvet |
 |
| Film i Farahs knä, hon tyckte också att resan gick bra och att det känns spännande att vara i USA. Idag har vi köpt en iPad till henne så att hon enkelt ska kunna hålla kontakten med vänner och familj där hemma |
 |
| Det blommar i Los Angeles och luktar så gott |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar