Kan inte låta bli att reflektera och känna en massa sker när jag idag läste den väldigt gripande artikeln om Emerich Roth "Ett år räcker gott för att bryta ner en människa" i SvD (läs om du har tid). Jag var tvungen att genast maila till honom och tacka, för vad? Det var kanske det svåraste, vad tackar man för, att någon med hans bagage orkar tro på oss människor.
Det går inte att bo i Beverly Hills utan att fundera mycket på hur det känns att vara jude. Överallt ser man judar här, de har en enormt stor gemenskap inte bara i Beverly Hills utan fler områden. Jag funderar mycket på hur det känns att behöva fly för sin tro, hur det känns att känna sig hotad. Jag har träffat flera personer här som själva känt sig så hotade bla i Paris för att de är judar att de valt att lämna allt i Europa för att bosätta sig här. Jag måste erkänna att jag kände mig väldigt naiv när jag hörde om det första gången.
Ibland är jag trött på allt vårt flyttande, önskar att vi bara kunde flytta tillbaka till Sverige och leva ett vanligt liv. Men ofta är jag också väldigt glad att vi gör denna "resa", vi upplever mycket, träffar många som vi inte hade träffat om vi stannat hemma. Jag har haft mer tid då jag inte arbetar att reflektera etc. Det är jag tacksam över, och jag hoppas att vår syn på vår omgivning, människor utvecklas.
Om jag kan ska jag försöka gå på en av Emerich föreläsningar när vi kommer till Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar