torsdag 26 september 2013

Värvet frossa

Jag lyssnar på Värvet så fort jag går ut och går, vilket jag försöker göra flera ggr i veckan. Det är skönt ute tycker jag, gör inget om det regnar för det är ändå så varmt, bara det inte öser ner. Det kan regna mer här än jag någonsin upplevt någon annan stans...

I alla fall, när jag går lyssnar jag på ett nytt avsnitt från Värvet, jag kanske kommer att tröttna snart men än så länge tycker jag det är super. Långsamt och vänskapligt. Så känns det som om jag fått en helt ny insyn i komiker sfvären där hemma. Jag är ju helt övertygad om att Peder borde ge sig in i detta men vet inte om han är lika övertygad som jag. Det är intressant att höra andra berätta om hur de började sin karriär, sin bana. Funderar på min egna. Men för en gång skull känner jag harmoni och ingen som helst stress över vad som ska hända sen när jag inte är mammaledig längre. Skönt. Jag har även lyssnat på avsnittet av Värvet från i somras då Kristian Gidlund var gäst, sen har jag bara Sommar i P1 kvar innan jag kan gå vidare. Jag är helt övertygad om att Kristian har gett mig en hel del att ta med mig efter att ha läst hans blogg, alltså inte bara sorg och tårar.

I morgon bär det av till Hongkong, där ska jag träffa kusin Sussi och det ska bli hur kul som helst. På schemat har vi restauranger, barer och lite klubbar. Sen lite lite tid till sight seeing och shopping. Härligt!

Dagarna rusar förbi, Gustav håller på att få 4 nya tänder och känns som att han väldigt snart kommer att ta sitt första stapplande steg!? Han har bra balans och verkar väldigt road. Bästa underhållningen står Svante för, och han är för det mesta en väldigt gullig storebror. Kul! Svante fortsätter att tala ofta om Christian, ibland är det hans pappa och ibland kanske det är han själv? Fantasin är gränslös och jag undrar om det kan vara så att han även beskriver saker han har drömt? Fokus just nu är olika stories om hans/Christians gröna hus och där händer verkligen allt möjligt. Ofta leker vi att Svante är min pappa, då är han väldigt gullig.

Härom kvällen när jag skulle lägga Svante sa han:
Jag: Svante är du min goserumpa?
Inget svar
Jag: Svante är du min gosegubbe (brukar kalla honom för det)?
Tyst en lång stund... sen...
Svante: Nej, jag är din bästis!

Hjärtat rusar och slår volter. Fint avslut på en fin dag. Tack gulliga Svante för det.

Svante Lars Jonas - min bästis


Svante får stor välkomstpuss i skolan av Riann som verkar gilla sin klasskompis väldigt mycket
Gustav i farten, ska bli kul att se när han börjar gå och vi måste säkra hemmet 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar